Läste Glam-mom´s inlägg om pannkakor (http://blogg.mama.nu/glammom/2010/08/22/roligare-pannkaksbak/) och började fundera.

Det är något med doften av nygräddade pannkakor som får mig att gå in i ett sorts heligt tillstånd. Mitt bästa pannkaksminne:

Mormors Blåbärspannkakor
Varm sommardag vid sommarhuset i värmland, jag och min syster har precis tagit oss upp ur sjön och hastigt torkat oss. Min mormor står vid spisen med stekspaden i högsta hugg. Jag och syrran sitter på altanen och mormor skickar ut pannkaka efter pannkaka genom det öppna fönstret ovanför spisen. Det finns ingen oro, ingen gårdag och ingen morgondag, bara ett nu och här, fyllt med lycka.  

Det finns så många: pappa skottar snö med mig och min syster sittandes i den stora snöskyffeln; vi åker skridskor på isen vid sommarhuset; sittandes i solen på fällar i en snögrotta och äta matsäck; tidig morgon med kastspö i ekan…

Alla dessa små minnesbilder, tillsammans återskapar de barndomen. Jag inser att det är oerhört viktigt för mig att även få ge liknande minnen till mina barn. Det ser jag fram emot.